barabullaan

Jag e trött på att kämpa varje dag, gå runt å låsas att allt e bra, jag vet att ja e bra på att låsas, men inuti mig så rasar ja bara i bitar.. Jag e trött på att kämpa, jag har gjort nog jag orkar Inge mer.. Ja orkar inte kämpa för ett liv som ändå inte är värt att leva.
Min kropp är helt slut, jag e trött, sliten..
Varför ska allt vara så jobbigt? Finns de ingen utväg? " tiden läker alla sår" jojo, men måste de ta sån tid? Man orkar inte stå ut me samma skit hur länge som helst, till slut tar de stopp, man orkar inte mer.
Jag e så tom, allt e borta, allt ja har kvar är minnen som krossar mig..
Jag önskar bara att ja kunde försvinna långt vart ingen hittar mig å bara vara jag.. Jag är rädd för hur jag ska klara mig, hur ska ja klara mig utan dig? Du lyste upp min dag så som ingen annan kunde göra.. Mitt allt!

Är sjukt glad att jag har vänner som orkar med mig när ja själv inte gör de. Ni vet vilka ni är & läser ni dehär så ska ni veta att ni är guldvärd! Å ja älskar er!