2013-06-11
02:54:47
Livet är ingen dans på rosor.
Fanny sover som en stock, gölligt.
Själv ligger man här å kollar film å försöker komma å tänka på annat om inte annat så bli trött.. Men det funkar inte.. Tänkte skriva av mig lite..
Det har snart gått ett år och vi har inte haft nå med varandra å göra om inte bråkat.. Jag har försökt lösa allt jag kan men får bara en massa stinkande svar tillbaka.. Jag vet inte hur du tänker men en sak vet jag att när du verkligen kommer på vad som hänt, va du egentligen kastat bort så kommer ångesten..Jag hoppas verkligen att den dagen kommer snart. Jag har lärt mig att leva utan dig, men det är ingen lätt match, du e fortfarande min pappa, men inte densamma som du alltid varit..
Det finns ingen person i hela världen som kan fylla ut din plats hos mig, för att alla bitar ska falla på plats så ska du förstå vad som hänt å ta dina barn i första hand som du alltid gjort, men nu har vi förvandlats till ingeting, iaf två av oss.. Förstår inte hur en sån smart människa som DU tänker. Minns du ens mig? Betyder jag nånting mer? Om jag gör det så visa det, men som mamma sagt dina broar är brända, du har haft dina chanser att återställa allt, jag har gett chanser men bara fått skit tillbaka. Jag fattar inte meningen med det hela & vill nog inte förstå heller.
Jag minns alla underbara minnen med dig, när jag kunde sitta i din famn å bara luta tillbaka, se dig le, le och vara glad på riktigt.. du hade allt du behövde, men efter en dag som va allting borta.. Jag vet inte..
Jag saknar verkligen dig, varje dag.
Kommentera inlägget här:
